Så in i Själen

00:12 Då vill jag önska dig varmt välkommen till det här avsnittet i vår podd Att leva från hjärtat, din inre resa. Jag heter Susanne Jönsson idag som är grundan av Helhetscentrum och idag har jag med mig en härlig gäst som jag tycker personligen väldigt mycket om. Varmt välkommen hit Agneta Schödin. 00:31 Tack snälla Susanne. Vad fint att se dig igen. Du har varit lite ett tag sedan nu eller hur? 00:36 Ja det är det. 00:38 Jag vet inte riktigt hur länge sedan det är men det är absolut ett tag sedan. Och det är jätteroligt att du tog dig tid och vill vara med i en sväng igen. 00:47 För det är roligt. 00:49 Jag uppskattar våra samtal. 00:51 För någonstans känns det som vi hamnar från 0 till 100 på ingenstans alls liksom. 00:56 Ja, det är väl någon tidigare liv eller någon energifrekvens där som stämmer överens på något vis. 01:04 Ja, jag tänker väl att det är så. 01:06 Man känner igen varandra från att man möts igen. Att man har mötts förut och nu möts vi igen. 01:13 Visst är det en fantastisk känsla ändå. 01:15 Ja, och just för att man också har... 01:19 Någonting man behöver göra. 01:21 Så att vi har mötts förut och så, nej men det är ju hela den här Atlantis, alla dina berättelser om Atlantis. Det känns som att man har varit på samma uppdrag tidigare men det har inte gått lika bra. 01:33 Nej, nej. 01:36 Men nu är det bättre förutsättningar, lite så. Ja. 01:40 Ibland är det så mycket man kan känna igen. Gud, det här har jag gjort förut. Ibland kan du känna så. 01:45 Det här har jag gjort förut. Ja, ja, ja. Jag minns ju väldigt mycket. Men jag kan ju bli alldeles tragen över vilken stor skillnad det är när vi jobbar idag mot när vi jobbade förr. 02:00 Och just det här hur vi möter varandra. 02:03 Att vi faktiskt gör det för att det är viktigt och för att det finns ett syfte i det. Det tycker jag är helt magiskt. Mm. 02:11 Och nu kanske vi dyker in i någonting som jag har funderat mycket på. Förra gången vi pratade så pratade vi om Mysterieskolan, den boken. 02:27 Och där berättade du också om att du minns en del från Atlantis 3. Ja. 02:35 Ja, och jag funderar lite grann på var är jag, vilket Atlantis, men det känns som att det skulle vara det. 02:43 Och det är liksom bilder som har kommit till mig i sessioner där jag simmar och jag tar mig till Egypten och jag har med mig som en skattkista. Och skattkistan kan ju vara symbolisk. 02:59 Mm. 02:59 Att jag har med mig någon form av visdom, någon lära eller någonting. Och att jag flyr, att jag tar mig dit. Att vi är många som tar oss dit då. 03:09 Eller hur? 03:09 Absolut, ja. 03:11 Och att det är i de här kisterna då, om de är symboliska eller vad det är. 03:16 Att vi tar dit den där visdomen för att den ska komma till dagens ljus en annan tid. 03:25 Och det var ju det som hände efter Atlantis 3 när det stod klart att även den civilisationen skulle gå under. Mm. 03:34 Alltså att bevarandet av kunskap var ju det enda som var viktigt, att bevara kunskapen. 03:41 Och att alla, så många som möjligt, fick ta den och föra ut den ut i världen. 03:49 Och jag tror att det är det du minns. 03:53 Ja, det är väldigt tydligt. Det är väldigt tydligt just den där flykten från någonting som bara har rasat. 04:01 Och det här simmandet. 04:03 Och att det inte är speciellt trevligt. Men att det funkar, att det går. 04:11 Ja, för att det var nödvändigt. 04:12 Ja. 04:15 Och jag har haft andra visioner också på mina resor som jag har gjort- och det längre tillbaka. Och vad som var starten av Lemurien- och då är det ju rymdskepp och allt möjligt konstigt. Men det tycker jag är spännande. Vi är ju inte först på något vis- Vi är ju inte först här. Vi är ju liksom bara ett fragment av någon sorts pågående utveckling. Och det har ju pågått länge, länge, länge, länge. 04:44 Och nu är vi här på den här nivån i den här spiralen. Och det fortsätter att pågå. Men jag hoppas verkligen att det vi ser nu som man påverkas mycket av om man väljer att följa media och nyhetssändningar och sånt där då känns det ju som att allting är på väg att gå fullständigt under men det beror på hur man väljer att titta på saker jag tänker också att nu kommer allt det här upp till ytan som behöver liksom rensas ut för det kan man ju känna på ett individuellt plan också jag har haft så otroliga utrensningar av ilska och sorg och fysiska. 05:28 Här har jag mycket solaplexus. 05:31 Jag tänker att just det här har ju också varit viktigt. Den kollektiva utrensningen absolut men också den personliga utrensningen. Vi kan ju inte längre ha massagit under mattorna eller i hörnen. 05:42 Nej, nej, nej. Det är intressant hur det är Hur det jobbar i kroppen. 05:49 För jag hade en period när jag hade så otroligt mycket kramp här och jag hade ont. Och sen plötsligt, och så hade jag min process och sen plötsligt är det borta. Och nu är det ett annat område i kroppen. Nu har jag jättemycket här i solaplexus. Det har jag inte haft på 30 år, nästan. 06:07 Som magkatarkänslast. 06:10 nu är det jättemycket här som jag inte förstår vad det handlar om men nu är det något där som är på väg att rensa sig ut och det har varit ilska och sorg och ångest så omtumlande och jag kan inte göra så mycket åt det 06:26 Nej, man får ju jobba via processer i det. Men just när det är solar plexus så är det också... Alltså det är ofta rädslor, gamla rädslor som... Och det jag har upplevt med mig själv och med många runt omkring mig det är väldigt gamla rädslor som behöver komma fram. Och just solar plexus, där samlar vi ju allt skit liksom. 06:52 Vad samlar vi där? Har du känt något här eller har du jobbat klart med det? Nej. 06:57 Jag tror aldrig vi blir klara. Nej, det är sant. Det är en pannkakstarta, det är lag och för lag. 07:02 Men i solaplexus, där har vi en tendens att ta in trauman, kaos. Du vet ju om det är någonting som har hänt i livet, någonting som har gjort dig rädd eller någonting som har hänt på det här sättet. I kroppen så känner vi det i solaplexus. Man kan känna det som har varit knytnävslag rakt in i solaplexus. 07:24 Solaplexus har ju en tendens att dra åt sig allt det jobbiga. 07:29 All stress, all rädsla, all frustration. Och när vi då lever i den tiden där vi bara rensar ut det här, vi kan inte bära det längre, det går ju inte. Och vi behöver dessutom vara så pass ärliga mot oss själva så att vi vågar vara dem vi är. 07:46 Och då kan vi inte låta den här gamla skiten hindra oss längre. Det är därför du känner det på olika delar i kroppen. Och just solaplexus, det är ofta gammalt skit. Vi har levt många gånger och vi har rakat ut för både ena och andra. Och jag tänker att du är någonstans där i det gamla, alltså en gammal räsla som kanske på något sätt hindrar dig även under medvetet idag liksom. 08:10 Ja, definitivt. Och så som jag upplever också när jag tittar tillbaka på tidigare liv i mina sessioner så har jag både varit i det mörka och i det ljusa och agerat så som vi människor ser på mörk och ljus på det sättet. Men jag har både varit offer och förövare. 08:31 Och det är ju när man tittar tillbaka på gamla liv så är det ju illa att se sig själv som ett offer men det är alltid mycket, mycket värre att se sig själv som förövare. Det är ju oändligt viktigt att komma ihåg att det är ju en av de här reglerna för livscyklarna på jorden för att föra för människor. Det är att alla har levt minst ett destruktivt liv. Så det är ju inte som att vi är dåliga människor för att vi har gjort det utan det ingår i lärandet, i självens lärande. 08:58 Men det är förfärligt många gånger att titta på det, absolut. 09:01 Och jag tycker det är viktigt att förstå det att vi alla har varit där så att man inte sätter sig på någon pedestal och tänker att ja men jag tillhör de goda och nu ska jag välja den här sidan för det är den goda sidan. 09:16 Och det gör mig helt matt. 09:19 Direkt när du väljer sida, då har du tagit ställning för något och då är du emot någonting annat. Det är ju inte där vi ska vara. 09:27 Nej, det går ju inte. 09:31 För det första så måste vi veta att alla har precis samma värde. Man ska aldrig sätta någon på en pedestal eller sätta sig själv på den och tro att man är bättre än någon annan på det. Så är det inte. Vi har olika vägar. Självklart är vi olika. Det vore så himla tradet annars. Men att vi får vara unika i dem vi är. Vi kan inte vara bättre eller sämre. Det funkar inte. Och i andlighet. Hur kan man i andlighetens namn säga sig vara bättre än någon annan? Det går inte. 09:58 Nej. Och jag tycker nu att sociala medier har varit väldigt utmanande måste jag säga under en tid. Ja. 10:07 Jag har ju många som tycker sig att de tillhör ljuset och ljus och kärlek och hit och dit och sådär och att de är på en andlig resa men de har också valt en sida. 10:22 Mitt i det. Och så kan de plötsligt skriva att det här är en ond människa så har de något inlägg och det kan vara politik eller konflikt eller någonting. Så är det något inlägg och då är det någon som är ond och vi är de goda. Och jag menar det är klart att det finns mörka krafter där ute och sådär också naturligtvis. 10:43 Men det är just det där att... 10:45 Men någonstans tänker jag, någonstans så måste ju andlighet utgå från hjärtat. Vi kan ju inte ha skillnad och andlighet blandat, det går inte. Det är ju så olja och vatten. Och man kan aldrig döma någon annan. Alltså det går inte och vi måste ju lära oss att skillnad på personer och handlingar. Självklart finns det handlingar som man tar avstånd från. 11:07 Men man kanske inte ska göra det på sociala medier tänker jag. 11:10 Eller hur? Eller hur? 11:12 Ja, gud ja. Då eldar man ju på den här polariseringen. 11:17 Ja, men när man skiljer på person och handling, man kan ju inte döma en person. Eller hur? Det går ju inte. För vi vet inte om den här personen som begår det som de kallar för ondska eller vad de nu kallar det för. Vi vet inte om det är den ljusaste av själar som just nu lever sitt destruktiva liv. Det vet vi inte. Nej, helt sant. Eller hur? Vi kan inte döma dem. Det går inte. 11:37 Och den själen kanske har tagit på sig en uppgift att bidra i den här tiden nu när allt skit ska upp till ytan så tar den på sig den här tuffaste uppgiften att vara ett asshole. Precis och det är ju ett vaskat tråkigt jobb liksom. 11:55 Eller hur? Ja, ja, ja. 11:59 Men samtidigt är det så viktigt, för jag tror verkligen det behövs just nu att det blir så här, att det blir så tydligt vad man vill välja. Jag menar inte att man ska välja det på sociala medier, men i själen, i hjärtat. Vad väljer jag? Vilken typ av människa vill jag vara? Vill jag tro att jag är bättre än alla andra? Eller vill jag verkligen utgå från att vi alla har samma värde? Mm. 12:26 För tanken är väl att vi ska vakna nu. Att den här polariseringen, att vi ska vakna i... Den här polariseringen finns till just nu för att vi ska komma samman i mitten. För att vi till slut ska ju bli så jäkla trötta och matta på det här. Att du bara känner att, nej jag orkar fas, jag kan inte ha en enda åsikt till om någonting. Nu vill jag bara landa här i lugn på den här mossbädden och bara vila. 12:55 Jag får den känslan att det är det som pågår nu. Att vi till slut bara ska kapitulera och bara falla in i flöde. 13:04 Jag tänker att kanske är det dit man behöver att man faktiskt kapitulerar. För i grund och botten så är vi alla ett. Vi kommer från ett enhetsmedvetande och vi är på väg till ett enhetsmedvetande. Egentligen är vi i ett enhetsmedvetande. Det är bara det att... 13:20 Ett enhetsmedvetande kräver väldigt mycket kärlek till sig själv och alla andra. 13:26 Och vi behöver tro att vi är separerade. Men rent energitekniskt, rent hur energi flödar i människor på jorden och överallt, så är vi alla ett. Vi påverkar alla varandra alltid. Mm. 13:42 Och när man börjar fatta det, att det spelar någon roll hur vi behandlar oss själva, hur vi behandlar andra. För det påverkar, det går ju ut som ringar på vattnet och sen tillbaka igen. 13:51 Ja, jag vet. Och så verkar det så legitimt att man ska kalla vissa för idioter. Ja, det är en jävla idiot. 13:59 Ja. 14:00 Det blir som någon sorts kollektivt. 14:06 Man slår sig för bröstet lite grann och tycker att vi har koll. Han är ju en jävla idiot eller hon är ju en si och så. Det är som att jag inte orkar ut i världen. 14:21 Eller höra vad folk säger. Jag brukar säga till folk att jag är helt ointresserad av att prata om konflikter och politik. 14:29 Och jag är så tydlig där nu. För jag är så fed up kan jag säga. 14:33 Det förstår jag mer väl. Jag pallar inte heller. 14:36 Och det här att uttrycka sig så om andra människor. 14:40 Bara det tycker jag är ju kränkande i sig. Man må tycka vad man vill. Men det är ju ingenting som... 14:49 Man kan ju inte låta det påverka hur man agerar, hur man uttrycker sig eller att ens ta det på sociala medier. Det är ju ännu mer befängt. 14:59 Det är helt vilt där ute. Jag har aldrig varit med om något liknande. 15:03 Och så tänker jag bland annat, jag vill inte bara ta bort alla, men så tänker jag, nej men då gör ju jag också något aktivt val. Jag får bara låta det vara och så får jag inte gå in i det. Men sociala medier är en, det kan vara en fälla. Och jag tror att många dras in i det. Och speciellt om man är en sökande själ just nu. 15:22 Mm. 15:23 Och försöker hitta fast mark under fötterna. 15:27 Då kan det här vara väldigt utmanande. För då vill man verkligen hitta... Nu vill jag hitta det goda. Och då är det så lätt att fångas in i att välja någon sida då. 15:40 Och det... Det är där man måste vara stark och försöka vara centrerad i sig själv. Ja, verkligen. 15:47 Och också förstå att... 15:53 Jag brukar alltid hävda att alla behöver ha en väldigt fin kronig bullshit-detektor när man lyssnar på andlig undervisning eller på de här som kallar sig figurus och allt vad de nu kallar sig. Man behöver faktiskt lyssna lite objektivt. Känns det här rätt? Låter det här rätt? Ska var det? Säger den personen att den är mycket bättre än alla andra? Alltså... vi kan inte ha ego och andlighet ihop men tyvärr är det ju jättevanligt idag vilket jag vet inte hur man ska få bort det men det får ju vara en välja själv kanske behövs kontrasterna för att man ska välja kan det vara så 16:33 Ja, det kan ju vara så. 16:35 Men man får vara lite vaksam, för det är också en uppsjö av konspirationsteorier. Och jag säger inte att saker stämmer eller inte stämmer. Det tänker inte jag lägga mig i, för jag har inte den visdomen. 16:47 Jag kan bara... Alltså, i min värld så... Då försöker jag bara fokusera på vad som känns bra i mig. Att må bra i mig själv. Att ta hand om mig själv när det kommer till... 17:01 Vilka jag umgås med, tar långa promenader, tränar lite lätt och äter bra mat. Jag försöker bara vårda och ta hand om mig själv. Det är den här stormen som rasar utanför. 17:16 Men är inte det det enda sättet egentligen att hantera det på? Att göra det, gå tillbaka till sig själv och känna, men vänta nu, vad mår jag bra utav? Och att stålla, att välja. 17:27 Ja, och ibland så funderar jag på om det är så i Sverige. Sverige är ju unikt på sitt sätt. Att det är så här i Sverige, att vi måste ta ställning. För att det är någon sorts... 17:43 det är någonting bra det här med att man ska ta ställning på något vis. Men jag vet inte om det är så i hela världen eller om det är bara i Sverige. 17:50 Nej, jag vet inte hela. Men jag tror att det har något att göra med en... 18:00 När du vågar lyssna lite grann mer på dig själv- då slutar du också bry dig lite grann- om vad alla andra tycker och tänker. Och då slutar du också att ta ställning, tänker jag. För vi var så av kärlek och respekt för allt och alla- så måste vi låta människor tycka och tänka vad de vill. Så är det ju. Det enda vi kan göra är att ta ansvar för hur vi själva gör. Och det är precis det du säger att du gör- Att du landar in i dig själv. Du väljer det som känns rätt för dig. Du omgås med dem som du mår bra av. Medan så krävs det egentligen inte. Det är det vi behöver göra. Den klokheten och visheten behöver vi ha. 18:32 Att lyssna på det. Men det här känns rätt för mig. 18:36 Jag tror att det finns ett rum. En plats. Bortom religion, krig, konflikter och allt det där. Där vi... 18:46 Där man kan mötas. Om man plockar bort de samtalsämnena så kan vi ju faktiskt mötas utan att det är någonting som skaver egentligen. Precis. Det är det. 18:58 Ja, men det är ju inte det samhället vi längtar efter egentligen. Där alla får vara sig själva och vi behöver inte stå i polaritet med andra för att hävda sig själv. Man kan vara trygg och stabil i sig själv och låta andra vara det i sig själv. Vi behöver inte Vi behöver inte ha åsikter och vi behöver inte bry oss så mycket för det. 19:23 För jag vet inte hur det är med dig. Men någonstans så hamnar jag i att jag... Alltså jag bryr mig inte så mycket längre. Jag bryr inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Alltså jag vet inte. Det får stå för dem. Jag kan bara göra så gott jag kan. 19:37 Men vad ska vi göra i allt det här när det blir mer och mer konflikter? Och det kryper närmare och närmare också de här konflikterna. Polariseringen kryper närmare. Kulturkrockar i vårt samhälle. Påverkar oss och... 19:51 bygger upp den här polariseringen. Hur ska vi tänka då? Hur ska vi göra för att kunna hjälpa till utan att aktivt ta ställning? 20:05 För mig, min övertygelse är att det enda sättet vi kan lösa detta på det är via medvetande. 20:15 Alltså via vårt eget medvetande men att höja det kollektiva medvetande. När vi höjer vårt eget medvetande så med automatik höjer vi det kollektiva medvetandet. 20:26 Det här sker ju stegvis precis hela tiden. Så det fina är ju att när du slutar oroa dig för det som pågår och så tittar du på det som fungerar, för det finns så oändligt mycket som fungerar också. Det som du mår bra av att titta på, det som du mår bra av att tillföra. Bara det gör ju att du mår bättre i dig själv. Och sen tror jag ju starkt på att vi behöver jobba med, vi behöver komma in i vårt hjärta, vi behöver jobba med kärleken till oss själva. Och när vi gör det, vi kan göra det här på många olika sätt liksom. 20:58 Men när vi gör det som en automatik så höjer man sitt medvetande, vilket i förlängningen höjer det kollektiva medvetandet. Och jag på riktigt, jag tror inte att vi kan lösa allt som pågår i världen genom att skrika högst ut. 21:13 Nej, jag tror inte det. 21:15 Utan jag tror på att vi behöver ta det via medvetande. För när det kollektiva medvetandet har kommit till en viss nivå, då med automatik kommer fler människor ner i sitt hjärta. Och då försvinner det här behovet av att hävda sig själv och att vara viktig och vara störst och bäst och alltihopa det här. 21:34 Då har du... 21:37 En syn på att vi alla har samma värde. 21:41 Och man har inget behov av att döma utan att man låter av kärlek och respekt till sig själv och till alla andra så låter man människor vara som man är. Mm. 21:52 Men om man kommer till ett läge då att man landar i det här att alla har vi samma och så kommer det in någon som utnyttjar det där. 22:01 Utnyttjar kanske ens godhet eller någonting du vet och har en helt annan agenda. Kan man känna in det där tänker du och vad kan man sätta för gränser då? 22:12 Alltså det där är ju skitsvårt för i grund och botten. Det där är manipulation det du pratar om. 22:18 Och manipulation är ju någonting som har drabbat mänskligheten sedan före fallet. Det var det som ställde till det från början. Exakt. Eller hur? Och så via alla civilisationer mellan Murien och Atlantis 1, 2, 3. Det har ju hela tiden varit manipulation som har ställt till det till sist liksom. 22:36 Men jag tror och hoppas att idag så är vi mer medvetna om konceptet manipulation. För vi har ju lärt oss otroligt mycket under alla de här tusentals åren som har gått. Och när man inser att man är på väg att bli manipulerad eller att man är manipulerad. 22:56 Då får vi lov att säga stopp. Då får man verkligen välja bort saker. Och man får lov att stå upp och säga att så här ser jag på det. Du får göra hur du vill, men så här ser jag på det. Vi måste sätta stopp, vi måste sätta gränser. Tanken är ju inte bara för att vi är andliga människor, att människor ska köra över oss. Absolut inte, utan vi står för oss själva och säger ifrån. Men manipulation är ett jäkligt svårt koncept, tycker jag. 23:24 Ja det är det för jag tror också att om jag tittar på Sverige idag så finns det en rädsla både kollektivt och individuellt att om man säger stopp då är man en ond människa och ibland känns det som att Sverige har Ett sådant oerhört stort behov av att det ska se så bra ut på ytan. 23:45 Jag är så god. 23:47 Jag dömer ingen. Jag är inte si och jag är inte så. Jag är bara en god människa och jag ska hjälpa alla. Och så har man den där ytan. Men så är man inte riktigt ärlig med hur det känns under. Men det går inte. Och där kan den här manipulationen hitta in- Och man sätter inte stopp för man är så jäkla rädd för vad andra ska tycka. 24:09 Men det går inte. Det går inte att vara rädd för vad andra ska tycka. Och det går inte heller att säga fina ord och sen leva på ett annat sätt. Det funkar inte längre. Det har inte. Men i grund och botten så funkar inte det längre. Vi behöver leva som vi lär. Vi behöver våga vara ärliga mot oss själva. 24:31 Vi behöver lyfta på mattorna och sopa fram skiten och rensa dem. Precis som vi sa inledningsvis. Vi behöver förstå att vi inte är några... 24:39 felfria varelser utan vi gör så gott vi kan vilket vi tycker går under brotten alla andra gör också men det innebär inte att vi tar skit för det utan att stå upp för sig själv är ju en viktig del i att också att leva den kunskapen vi har att säga ifrån, att vara tydlig och sen får man släppa det för tanken är ju inte att man ska börja att stå upp för sig själv och säga ifrån sen är ju inte tanken att man ska starta en ny polaritet i det exakt nej precis, sen får man släppa det Sen får man liksom bara att du behöver inte tycka som jag men det här accepterar inte jag. 25:14 Så att du får för dig själv och att du lever från ditt hjärta. 25:17 Det är där det blir intressant att se hur det här ska påverka Sverige som vill vara så perfekta på ytan. 25:25 Det känns som att vi är i ett land där man är så rädd för vad andra ska tycka hela tiden. Så att man liksom blir så... Ja... 25:33 Ja, du vet. Och även i relationer. Jag tänker inte bara politiskt och i samhället utan även i relationer. Att många hänger ihop för att du vet vad andra ska tycka och vad ska hända. 25:45 Det känns som att det finns så vansinnigt mycket rädsla i Sverige. Upplever du det så? 25:51 Ja, alltså när jag tittar på den. Jag försöker låta bli att titta på den delen för det är lätt att bli upprörd i det liksom. 25:57 Ja, men just nu pratar jag utifrån för att jag blir så fascinerad över det. Jag förstår inte varför det är så. Och hur det här ska överleva i den tid vi är på väg in i nu. Hur ska det här, den här fasaden, nu när alla masker ska falla, hur ska den här, hur ska det, hur fasad? 26:14 Men jag tänker att den här fasaden måste ju rämna liksom för det är det vi inte. 26:19 Och det är ju precis som du säger det här gäller ju samhället och politiken men det gäller ju också det personliga och relationer. Det är ju precis samma sak. Vi kan inte bry oss om vad andra människor tycker om oss själva. Det är inte vårt jobb. Det är faktiskt inte vårt jobb att bry sig om vad andra tycker om mig. Det är inte mitt jobb. Det är inte ditt jobb. Eller hur? Nej. Det enda vi kan göra är att vi gör så gott vi kan. Och sen får man vara nöjd. Och sen får man skita i vad andra tycker. Och ha något finare än vad jag har. Så det är väl roligt för dem. Jag behöver inte tycka att det var så likadant. 26:51 Men jag tänker att det är den här rädslan som finns där som har gått i arv i generationer och det gör att den rädslan håller oss tillbaka från att leva. 27:02 Det tror jag också. 27:04 Och det är just det här. Det är här som vi kommer tillbaka till de kollektiva utrensningarna, eller hur? Det här som vi som personligen känner i våra kroppar, det skaver, det gör ont och man måste titta på grejer. Det här sker ju kollektivt också, det blir kollektiva utrensningar. 27:20 Och även om inte människor kanske sätter den typen av ord på det så är det ju ändå det som bubblar och beter sig hela tiden. Och det är därför jag tror jag att vi upplever samhället så himla kaotiskt idag. För att det är så jäkla mycket som pågår. Men det är för att det här behöver rämna. Alltså vi kan inte gå och låtsas och hålla fasader. Allt är fint. 27:42 Och så ser det ut som pockan under till. Det går inte för konflikten inifrån är för stor. Och det här måste fram liksom. Likväll som du känner dig i din kap, likväll se över det i samhället. Det är exakt samma sak. Det behöver vara fram. 27:55 Ja, så som himmelen såg på jorden. Inom dig och utom dig. 28:01 Absolut. Och så är det. Och jag har ju gjort sådana här hälsokontroller och sådär tidigare. Och det är verkligen inget fel på mig. Jag har gjort allt ifrån koloskopi och du vet, allt. Och det är inget fel. Så då tänker jag så här, okej, jag får acceptera att det här är... Det här är processer och de processer jag gör, den form av terapi jag gör, den är ju väldigt fysisk ibland. Vi har ju saker som sitter i kroppen och det är bara att resa med, tänker jag. 28:38 Jag tror alltid på att det är bra. 28:40 Jag gillar ju kombinationer för att göra det så hanterbart som möjligt. Att man kombinerar behandlingar och processer så att kroppen får lite hjälp att hantera det. Och sen så processar man och läkar. Jag gillar den kombinationen. 28:55 Så att man får vila lite mellanåt också. 28:58 Så att det inte bara trycker hela tiden. 29:00 Nej, man kan inte hålla på och togprocessa hela tiden. Man måste ju leva lite också. 29:04 Det är ganska viktigt att höra. 29:12 Men vad tänker du, Susanne, med... 29:15 Vad befinner vi oss nu i den här processen? Jag förstår ju att vi fortfarande är i början av processen. Och den här början har ju pågått nu i minst ett år i alla fall. Eller säkert längre. Men intensiteten i processen har ju pågått i kanske ett år. 29:30 Vet du, jag skulle vilja påsa att den här processen har pågått i 26 000 år. 29:35 Ja, jag tänkte precis säga det. Nu säger jag 26 000 år. Ja. 29:41 Vad mycket långsam jävla process. 29:43 Ja men om det har gått galet långsamt. 29:48 Och förfärligt, ja du vet, otroligt långsamt. Så nu, alltså nu i modern tid så eskalerar det ju. Alltså tiden går ju mycket mycket fortare. Det händer mycket mycket fortare. Alltså mer saker på kortare tid. Och där vi är nu som jag ser det. 30:04 Vi har ju en passage framför oss där vi kommer förbi de här, där det äntligen blir färdigt, där det äntligen kan förlova dem. Vi kan förbi oss själva liksom, där det kan få bli lugnt och fint. Den här passagen i min värld är någonting som kommer att ske väldigt lugnt. Och den är för alla. Det är inget någon behöver förtjäna. Det är inget som man behöver stå i kö och sig snälla får jag vara med. Utan det här kommer att ske globalt, för det här handlar om det globala kollektiva medvetandet. 30:29 men som jag ser det så är vi så nära wow och jag tror också att det är därför som det känns så brutalt för hur det nu än är så vi behöver in på den här enklare nivån vi behöver tillbaka dit men självklart så är det inte alla som tänker rent spontant att det är en bra idé utan det finns ju de som verkligen trivs i det här polariserade giriga samhället ja de hittar ju en trygghet i det Såklart, absolut. 31:05 Så det är inte bara för att vi vill en grej, att vi går dit. Utan det är ju en process där det ibland går två steg fram och ett halvt tillbaka. 31:14 Ibland försöker jag tänka också att de gör det här jobbet för att vi ska... 31:20 De ingår i processen också. Istället för att jag ska säga att de är idioter så tänker jag att de gör ett tuffare jobb nu här ute på kanterna. 31:32 De driver på polariseringen för att vi ska sopas in mot mitten. 31:38 Någonstans tänker jag också för att vi faktiskt behöver bestämma oss. Nej, det här ska gå. Det här vill vi. Det här är vi värda. 31:46 Ja, att den större majoriteten ska ta det beslutet, eller hur? 31:50 Absolut, ja. För när den gör det, då blir det klart liksom. Men det här med att vara så nära. 31:58 Problemet är att vi vet ju inte om det här sker om en kvart eller om 50 år. Om du tittar i det stora perspektivet på 26 000 år så är ju nära Så därför vet vi inte, jag kan inte säga åt, jag vet att det finns de som sätter datum och de sätter att det ska ske då och då. Men det påstår jag, eller det kan inte jag säga. 32:19 För jag vet att så enkelt är det inte. 32:22 Men det jag vet med hundra procent säkerhet, alltså på riktigt med hundra procent säkerhet, det är att det kommer att ske. Och så långt har vi kommit, det här kommer vi att verka på, det kommer att ske. 32:31 Det kommer att ske. Det pratas ju mycket nu om alla starka energier i sommar här och augusti pratas det om mycket. Och jag vet inte exakt vad det pratas om. Men jag drömde i natt, det jag hade med mig när jag vaknade var det här påskriset. 32:51 och det var så vackert det här påskriset för det hängde glasägg och det var spiraler och det var väldigt vackert jag var fascinerad över vad vackert de har satt ihop det här Och vackra färger som glas eller kristaller. Och så låg jag och funderade på det där. Vad vill det där säga? Och så tänkte jag att påsken symboliserar på nytt födelse. Och även riset som inte hade slagit ut är också på väg att springa ut i någon sorts födelse. 33:24 Eller hur? 33:25 Absolut. Vilken symbolik. 33:27 Ja, det var så mycket symbolik när jag landade i det. Ja. 33:33 Så det delar jag med mig av nu. Att vi kanske står då inför det som du pratar om. Eller så är det väldigt individuellt att jag står i en stor... Men så som innan så också utanför oss liksom. 33:45 Ja, det är fint. Jag har hört fler som har berättat inte exakt samma men liknande saker. 33:57 Ja, berätta om du får och kan. 33:59 Ja, alltså vem som har drömt hur de vaknar och stiger upp till en annan värld, till samma värld men med lite mer färg. 34:10 Om du tänker att det är lite varmare ton i allting och alla rätar lite mer på ryggen och tittar på varandra och säger men hallå, det här löser vi liksom. 34:23 det är några stycken som har gjort det och det hjälper mig också att tänka att det här är nära men nära, jag kan inte sätta datorn det är ju också lite upp till oss det är det det 34:38 Jag tänker också att om jag går runt i min dag och går ut och jag möter folk och man hälsar och pratar med någon i hissen och pratar när man är och handlar med hon som sitter i kassan. Det är ju en väldigt trevlig värld. Alltså i min vardag består ju inte av konflikter eller polarisering. Och jag tänker att merparten av världen ser ju faktiskt ut så också. 35:04 Men det är så det är och det är det som vi någonstans måste komma ihåg om vi tittar globalt. Jag vill påstå att i princip, vad har vi, 11 miljarder människor? Är det så många på jorden? Jag vill påstå att nästan 11 miljarder människor vill varandra väl. Vill att alla ska kunna ha det bra och vill såklart ha fred på jorden. Allra, allra, allra flesta vill det. 35:31 Och när vi äntligen kommer till den tiden att de flesta inser att för att jag ska kunna förändra någonting så kan jag inte, jag kan inte stå i polaritet från mitt huvud. Jag kan inte låta mitt ego ta de här diskussionerna utan jag måste någonstans ner i hjärtat och hitta ett annat sätt. 35:47 Då kommer det ske. Alltså det kommer ske så snabbt. 35:51 För jag tror precis som du att det vi har i vårt närhet, det är ju det som, jag menar du sprider den glädjen varenda dag när du går ut och säger hej till någon i hissen eller säger hej på affären eller vad som helst liksom. Du sprider den glädjen och någonstans så den personen som är i din närhet får den glädjen med sig och hjälper till att sprida det på sitt sätt liksom. 36:15 Genom att du är genuin och lever på det sättet som känns rätt för dig så inspirerar du med automatik andra att göra. 36:24 Ja, och det är ju så vi verkar här på jorden. Och det enda då är ju att media inte sprider den bilden. 36:33 Och det är kanske som kan ställa till det och göra att fastnar man i det så är det. Och jag vet inte hur politiken ska överleva i det här. 36:42 Jag tror inte den kan det. 36:45 Jag är inte på det sättet som det funkar idag. 36:49 I min värld så känns det som att det är gammelvärlden lite grann. När man fortsätter att ha de här konflikterna och... 36:57 och liksom splittrar alltså de i sitt sätt att agera mot varandra splittrar ju också världen och samhället väldigt mycket med att de är ju också i den här polariseringen och det är ju väldigt mycket alltså 37:14 Alltså egocentriska beslut i det som sker inom regeringar. 37:23 Och så kan vi inte ha det, det går inte. Så i förlängningen, jag tror att i förlängningen så kommer vi att det kommer att förändras. 37:30 Vi kommer att hitta ett annat sätt att... 37:33 Och där framförallt när människor tar tillbaka sitt eget ansvar. Idag tycker jag att det är många gånger så att man tänker att det är alltid någon annans ansvar att lösa saker. 37:43 Där det är någon annan som behöver fixa, det är någon annan som behöver ändra sig, det är någon annan. Men det går ju inte. 37:49 Vi kan ju inte sätta vårt välmående eller vår tid eller vår överlevnad på att någon annan ska fixa det. 37:57 Det är det samhället som vi har växt upp i som jag har växt upp i, mina föräldrar har växt upp i man har liksom haft all tillförlit åt staten och makten och man ska bita ihop och man ska kämpa och man ska arbeta och sen är det politikerna som ska se till att det funkar och gör de inte det då blir man arg och så skyller man på dem man skyller liksom hela tiden på allting annat i samhället och så biter man ihop och man ska, Sverige är ju också mycket så här man ska bita ihop och man ska inte vara till besvär 38:26 Och så ska man förtjäna saker, eller hur? Man ska förtjäna att ha det bra. Varför det? Det gör väl alla. Man ska byta ihop och det ska vara jobbigt och man ska anstränga sig. Och man bara verkligen förtjänar att det här ska bli fint. Varför det? 38:42 Och njuter man av någonting, då känner man nästan skam efteråt. Och nu kommer det hända något dåligt. Nu ska jag sträffas. 38:53 Alltså helt perfekt. 38:55 Nej men alltså på riktigt Sverige. Jag vet inte om det är så här i hela världen. Och det är säkert väldigt mycket så här i många länder. Men jag lider ju med det här. För det som händer då ute i samhället. Det händer ju också i mig. 39:09 Ja men det är ju så det är ju. 39:11 Jag suger ju åt mig de här energierna så då får man ju fullt upp med att försöka jobba och befria sig själv. Då ska jag befria och det är ju det jag håller på med nu och jag är så glad att jag gör den här resan kan jag säga, även om den är tuff. För tack och lov att jag gör den. Men att befria mig själv från det här som liksom bara känns som att jag håller ner den. 39:34 Det sitter så djupt, men vi måste befria oss. Vi måste, lik den här lotusblomman, upp ur den här dyn. 39:46 Jag också förstår att den enda, faktiskt den enda människa i hela världen som kan förändra något, det är du själv. Det är då vi tar tillbaka ansvaret till oss själva. Det är då vi inser att, okej, jag kan inte förändra det som pågår där, men jag kan förändra mitt förhållningssätt till det. 40:03 Jag behöver inte ha någon åsikt om det. Jag kan ha en åsikt om någonting annat. Jag kan ta hand om mig själv på ett annat sätt. Och då någonstans blir det ju lättare. Då förväntar vi oss inte att hela samhället ska ändra sig för att jag ska må bra. Det känns rätt så långsiktigt. Utan istället när vi inser att jag kan förändra det härifrån. Jag kan fatta beslut som gör att jag mår bra på det sättet som känns rätt och sant i mig. 40:31 Och då har du precis samma sätt. Då kommer det från dig själv och sen med automatik så sprids det ut till andra. 40:39 När du tar in samhällets skräp i dig så när du förändrar något viktigt och starkt i dig, när du får insikter så läker du dig själv, eller hur? 40:50 Ja, det blir så tydligt för mig nu hur allt är energi och hur min läkning påverkar dem omkring mig. Jag får så tydliga bilder. 41:00 Ja, det är precis så. Och det här kan man ju till och med förklara rent energitekniskt. Alltså via våra vortexfält och annat, det ska jag inte ge mig inför nu. Men det är verkligen så att allt det här som vi tänker och känner agerar, det sprids ut via vortexfälten som är i kommunikation med andra människor. Sen tar vi in andra människors information in i vårt hjärta på samma sätt. 41:24 Och så cirkulerar det på det här sättet. Människa till människa och vi är jordens vortexfält och så vidare. Men det du kan göra verkligen det är att när du läker dig själv. När du blir sann mot dig själv. När du vågar göra det här tuffa jobbet i dig själv som vi alla behöver göra. Och du lägs och du blir tryggt och varmt och stilla i dig. Då är det det du sänder ut. 41:48 Och det är det som inspirerar andra att våga släppa den här polariteten och våga lyssna på sig själva som känns viktigt. Att ta tillbaka till dig. 41:57 Och då blir det så vackert också för att då kan man om man lyssnar nu förstå att det lilla jobb, det kan kännas som litet ibland jobbet man kanske gör med sig själv. Men när man har lyssnat på det här nu då får man också en förståelse för hur stort det jobbet faktiskt är. 42:11 På ett större plan, eller hur? 42:12 Absolut, ja, ja, ja, absolut. Alltid gör för dig själv. Med automatik så påverkar du andra till att göra samma sak. Det är vackert. 42:20 Men du, jag har ju varit... Jag har ju också levt med en... När jag har liksom tyckt att allting utanför mig själv... När det har varit så viktigt. Och det har varit fel på saker utanför mig själv. Och det är saker utanför mig själv som måste ändras för att jag ska må bra. Jag har ju varit där också. Har du någonsin varit där? 42:38 Ja, ja, ja, absolut. Så det tror jag vi alla har varit. Jag tror det är en del i vårt levande helt enkelt. 42:44 Vi ska ta oss igenom den processen. 42:46 Ja, och det är en del i vår människa. Vi behöver lära oss en himla massa grejer. 42:52 Men det är också det som gör att när vi väl... För mig var det den tionde maj 1985 som jag lärde mig där. 43:00 Helt galet. Klockan tio. Jag är en ganska glömsk människa men det kan vi aldrig glömma. 43:07 Vill du dela det eller? 43:09 Ja, det kan jag absolut göra. Jag levde i en väldigt jobbig relation. 43:14 Jag var ju ung, herregud. Då var jag 22. 43:20 Då var jag 22. 43:23 Men den relationen hade jag varit i länge eftersom alla sa till mig att det kommer aldrig funka. Så den här envisa tvärtemot människan i mig tänkte att det måste det nu visst göra såklart. 43:39 Och någonstans så, ja du vet tiden går man fattar idiotiska beslut men någonstans visste jag att det här funkar inte men jag visste också att den dagen jag lämnade den här mannen då kommer han, alltså han hade stora alkoholproblem och Och jag visste att den dagen som jag lämnar honom så kommer de att ta över. Jag visste att jag var spärran mot det. 44:10 Alltså spärran mot att han skulle låta spriten ta över liksom. 44:18 Så jag trodde att det var mitt ansvar. 44:21 Och jag visste att om jag lämnar honom så kan det gå precis hur som helst på honom. 44:26 Så där var jag 22 år gammal och tänkte att så här måste jag ha det i resten av livet. 44:31 Och även om jag inte tänkte det så tydligt så var det ändå den känslan i mig. Jag hittade inga vägar ut. För mig var det verkligen så att om jag lämnar så kommer det gå till skogen för honom liksom. 44:46 Och då den tionde maj 1985, en fredag klockan tio. 44:52 Mina föräldrar, jag kommer från Kivik, födde och vuxen i Kivik. Och mina föräldrar hade en bensinstation och var kstad där nere. 44:59 Så jag var nere och hjälpte mamma på kontoret. Eller jag stod i kassan som att hon fick sitta med bokföringen i Lomarum. 45:06 Och så kommer det in en för mig då äldre man. Jag antar att han var 45 års ålder. Men då som 22 år så kändes han ju inte äldre. 45:17 Och mamma tittar på honom och säger. Åh hej Bertil vad bra att du kom. Du och Susanne behöver gå in och sätta er och fika. Och jag bara. 45:26 Har du tappat det kära mamma? 45:29 Jättejätte konstigt. 45:31 Men i alla fall så gjorde vi det. Och. 45:35 Vi säger vilken fikarummet jag hällde upp kaffe. Det var jättepinsamt, ingen aning. Och så sa han det då. Jag vet faktiskt inte vad Barbara vill att vi ska prata om. Men, sa han, jag har precis gått igenom en skilsmässa. 45:50 Och det var bland det svåraste beslut jag har gjort. Men någonting som jag insåg, en insikt som jag fick. Det var att det finns bara en enda människa som kan göra så att du mår bra. Och det är du själv. Och det är ditt ansvar att göra det. 46:06 Och de orden, när han sa de orden till mig, så var det som att hela jag bara, och du vet hur det känns att man får en insikt när någonting blir väldigt, väldigt, väldigt sant. 46:16 Då insåg jag att det är så det är. Det är mitt ansvar. Men det var också personen som jag levde tillsammans med. Det var också hans ansvar att ta hand om sig själv. Det var inte mitt ansvar. 46:27 Och det var där jag kunde klippa det. Det var där jag kunde förstå. Jag bara körde hem och packade väskan och sen var det klart. 46:43 och jag har inte skuldkänslor för jag har aldrig haft det för den separationen men jag har inte skuldkänslor för att jag väljer mig själv jag har inte skuldkänslor för att jag lyssnar på det som är bra för mig själv för jag vet att om jag gör det jag gör så gott jag kan så med automatik så blir det bra för de allra flesta Jag kan aldrig någon gång leva så att alla blir nöjda. Det går inte. Det vet du mig om. Det går inte. Alla andra är alldeles för många. 47:10 Men när vi kommer dit här att vi faktiskt inser att jag kan göra mitt ansvar är att ta hand om mig och göra det så att jag mår bra. 47:17 Ja, för det är ju också verkligen så att gör man ett bra jobb där så att man verkligen känner den här friden och lugnet och den här stabiliteten inom sig, då är vi ju på ett energiplan på så att vi påverkar vår omgivning. Men om vi går runt och håller en fasad och en mask och vi är så trevliga och sociala och jag älskar alla och sen under ytan så kokar det, då är det fortfarande den energin som kommer ut 47:47 Är det kokande som kommer ut? Absolut, det spelar ingen roll vad du tror att du kan ha för fasad. 47:57 Är man tillräckligt känslig så känner man det där väldigt snabbt. 48:01 Så det är precis som du säger, det är det där. 48:05 Och det har vi någonstans missförstått också, för det har man ju också växt upp med. Så fort man tänker på sig själv så är man egoistisk. 48:12 Och det är ett stort missförstånd för att eftersom allt är energi så är det otroligt viktigt att mår man bra i sig själv då kan man göra så mycket gott på ett energiplan för andra. 48:23 Eller hur? För alla andra. Det är ju verkligen så. Och ju mer du tar hand om dig själv, ju mer du älskar dig själv, ju mer kärlek du ger till dig själv. Du blir mer kärleksfull mot dig själv och alla andra. Och det här behöver vi inte. Vi behöver inte stå på tåget och skrika det. Utan det går ut mot energifält alldeles av sig själv. Så det du är genuin till dig själv, det är det vi sänder ut. 48:50 Fantastiskt. Vad fint att du delar den där berättelsen för jag tror att det är ju också för många sådär att man kanske inte har påbörjat den här inre resan riktigt. Man står i valet och kvalet och vacklar liksom på tröskeln. Det tror jag att det är många som gör nu som vill befria sig från sina masker men man har ingen aning om åt vilket håll man ska gå i vilken riktning. 49:12 Nej, du vet ju, jag skriver ju. Alltså, det är ju... 49:17 Jag får behov av att skriva. Och just nu så väntar jag på den senaste boken från tryckeriet. Och du vet hur fint det är när den är på väg. Man bara... 49:28 Vad är det för bok? Berätta. 49:31 Det är en bokserie som heter Andlig expansion. 49:36 Del ett heter Du börjar med dig. Och det är precis det här vi pratar om. 49:41 Där jag försöker sätta ord på hur viktigt det är att vi lyssnar på oss själva. Precis det vi har pratat om hela den här Jag hade egentligen inte tänkt att berätta det om boken men det är precis det vi har pratat om hela tiden. 49:54 När vi tar hand om oss själva och vi vågar lita och lyssna på oss själva med automatik så gör vi gott för allt och alla. 50:02 Jag tycker det är jättebra Susanne. Vi behövs ju finnas för varandra nu. 50:07 Ja det behöver vi verkligen och vi behöver hjälpmedel och vi behöver verktyg och vi behöver förstå att vi är inte ensamma för det är vi inte. Vi är så många som vill detta nu. 50:18 Och vi är så många som är i en läkningsprocess just nu från allt det här som vi har pratat om från rädslor och sorg och ilska och det som sitter liksom epigenetiskt i hela systemet och i marken. 50:34 Det har ju gått i arv i generationer. Det är ju den läkningen som vi går igenom både män och kvinnor just nu. 50:41 Och det är viktigt det du säger, för det här gäller ju både män och kvinnor. Det är ju ofta man tittar i andliga sammanhang så är det ju övergripande kvinnor. Vi är ju flest kvinnor i detta, men det är så viktigt att vi på olika sätt försöka involvera männen, inspirera männen att också hjälpa till. Vi kan ju inte utsluta 50% av jordens befolkning i detta. Det går ju inte. 51:04 Nej, det känns som att de behöver oss mer än någonsin faktiskt. Ja, men eller hur? För att läka. För när de inte är läkta, det blir inget bra. 51:12 Nej, det är inte alls bra. 51:13 Det finns just en jävla kaos där ute. Istället för att hata dem och kalla dem för idioter så måste vi på något sätt hjälpa dem att läka. Så att de kan göra bättre. 51:25 Och hur ska vi kunna förändra hela jorden? Hur ska vi kunna göra den här stora globala förändringen om vi inte involverar alla? Alla behöver få lov att hitta vägar i detta. Jätte, jätteviktigt. 51:43 Vackert Susanne. Gud vilket bra samtal. Tänk vad roligt det är när vi bestämmer för att höras. Och så har vi ingen aning om vad vi ska prata om. Och så är det som att vi bara får hjälp någonstans. Våra högre själar. Våra högre själar. 52:02 Det är verkligen så med oss när vi hamnar i detta. 52:07 Jag hade ingen aning om att det var hit samtalet skulle. 52:10 Och jag behövde få prata om det här. För det här är ju sånt där som har gnakt inom mig. Jag blev genast bättre i solaplexus också. 52:16 Skönt. 52:18 Jag har behövt prata om de här sakerna. Så det var väldigt läkande även för mig det här. 52:23 Ja, vad gott. Det glädjer mig. Det är det värd. Fint. 52:32 jag är jätteglad för det här samtalet ja jag med jag ska sända det här som ett bonussamtal i min så in i själen podd vi berörde så mycket bra saker där så jag tror att det är viktigt att ha med det på fler plattformar 52:47 Ja, vad roligt. Jätteroligt. Jag skickade till dig, absolut. 52:52 Då säger jag tusen tack för att du var med. Vilket underbart samtal. Det var alldeles varm i hjärtat. Det här var precis vad jag också behövde. 53:02 Ja, Susanne, jag älskar de här samtalen med dig. Det var alldeles för länge sedan, men det var meningen nu. Det var meningen nu att vi skulle höra samtalet precis dagarna innan sommarsolståndet. 53:13 Ja, precis. Eller hur? Mycket kraftigt. Det är fint. 53:16 Eller hur? 53:17 Ja, absolut. 53:19 Tusen tack, Agneta. 53:20 Tusen, tusen tack. Fantastiska Susanne. Tack, tack.